When life knocks you down, try to land on your back. Because if you can look up, you can get up. Let your reason get you back up.
EN GEMENSAM EFTERMIDDAG
Idag när jag hämtade lillan så hade jag tre tjejer som föjde med hem. Agnes & Holly frågade om jag har bokat tid för att tatuera deras namn på andra armen då Nicole finns redan.
As a big family som vi säger =)
Mössorna de har på sig hade de gjort på slöjden just idag. Fina!
I skolan hade de bakat var sin krans som jag fick smaka till kaffet.... Mums!
Tände min naturliga brasa och barnen skrattade =) Vi fikade och sedan har de lekt och skrattat hela eftermiddag. Det jag skulle kalla en lyckad eftermiddag med sina vänner!
Underbart!
Agnes har nu gått hem medan Nicole & Holly uppträder och går modevisningar =)
8 år är de redan... Ja, redan ...
Härligt att se dem leka och underbart att se det där äkta leendet som inte kan köpas för alla pengarna i världen.
DAGENS TANKAR
Kallt och ändå så vackert!
Var hos mamma och åt frukost idag då jag försöker åka eller gå dit dagligen. Jag kan bara tänka mig hur låååånga dagarna känns när man inte kan komma ut.
Två månader har nu gått sedan olyckan och en månad återstår av komplett vila för knät.
Utanför mammas
Sedan gick jag och hämtade på Posten två Julklappar jag har beställt och jag är såååå nöjd med dem!
Personliga och så underbart fina!
Vill ge dem NU !!! Känner mig som den lilla flickan som inte kunde hålla sig när paketen låg under granen =)
Still she, still me ...
På stan träffade jag en kvinna i min ålder som sedan flera år lider av en sjukdom som innebär att hon endast har 1 av de 4 immunförsvaren vi har. Hon har haft feber i 8 år och tvingas oftast att vara hemma sjuk.
Idag hade hon "bara" 38,5 och kände sig frisk. Åter ... referensramar.
Hon sa något som fick mig att tänka
"Jag förvånas att så många är friska" och visst har hon rätt. Tänk på din kropp, ditt psyke (allt är ett) och vilka mekanismer som dessa innebär.
Verkligen konstigt att så många av oss är friska ...
Vissa personer kan tycka att det inte syns på dig att du går igenom en svår period men vad vet dessa personer egentligen? Hon såg frisk ut i mina ögon men är inte frisk, ibland kan man gå igenom något psykiskt påfrestande men konsekvenserna av all oro och tankar finns inom oss, de syns inte på vårt ansikte då vi har de underbara försvarsmekanismerna som finns där för att skydda oss från det som berör oss för mycket.
Min väninna Annika är en sådan person som aldrig såg sjuk ut trots att hon var det. Hon kunde ha dagar då hon kunde vistas ute och var då den glada och snygga Annika, medan dagen efter rasade kanske kroppen ihop av ansträgningarna från dagen innan.
Don t judge andra för hur du tror att de reagerar, mår ... Verkligheten är inte alltid som den ser ut att vara liksom sanningen är oftast inte det vi får läsa i tidningarna.
MORNING ...
Good morning!
Nicole sitter med en skön filt på sig och jag har serverat frukost samt tänt ljus.
Teven bjuder på en liten söt gris som heter Wimbly och morgonen startar as it should: på ett mysigt och lugnt sätt...
Tyvärr är Latte på bilfirman och jag får inte henne förrän på fredag då de skulle göra något med henne... =)
Alla ondo är dock inte till ondo då detta innebär att Knut & jag får en skön promenad och så även lillan fram till skolan.
Let this day start =)
A SHORT STORY
"Det var en gång en man som hade målat halva sin bil vit och andra halvan svart.
Hans vänner frågade honom varför han hade gjort något så konstigt. Han svarade: "För att det är så
roligt att höra vittnena säga emot varandra varenda gång jag råkar ut för en olycka."
Berättelsens lärdom är belysningen över att i en diskussion har ofta båda parterna rätt men ser saken från olika håll då de utgår från sitt eget perspektiv.
NÖJDA PÅ LEOS LEKLAND
Idag har jag en nöjd dotter. Hämtade henne vid 14.30 och efter mindre än en timma hämtade Mathias & Holly oss för att åka till Leos Lekland. Våra barn var nästan de enda där denna eftermiddag och vi satte oss i de sköna fåtöljerna med tidningar, Iphone och alla tekniska prylar man kan tänka sig äga =)
När det ringde så tittade man på sina två mobiler men 6 Iphone stod uppradade på bordet då även Hugo och 2 vänner kom dit.
Flickorna lekte och skrattade. Berättade för dem att istället för att säga något fult ord när man är arg så kan de börja med att säga "Capperi" som på italienska betyder "kapris". Vi använder detta ord, hur konstigt det än låter, som en slags esklamation, när vi skall uttrycka en förvåning över något som har inträffat.
De köpte idéen direkt och kom tillbaka till oss för att berätta att de nu hade döpt om sig till Caprìs och Caprí ...
Hahaha!
När Hugo med vänner kom till Leos så var leken igång. De jagade varandra och flickorna gömde sig ...
Till höger kan man även se Hollys små ögon, eller Caprìs, sorry ... =)
Nöjda, svettiga av alla springandes var det bara att åka hem för att äta lite middag som idag bestod av kyckling och potatis, en mycket stolt Michela som såg till att en varm nyttig rätt serverades =)
Linda ringde när vi låg i sängen och hade läskväll. Vi bestämde att vi skall laga tacos och titta på Idol på fredag då vi knappast har setts sedan Landvetter, då vi kom hem från Orlando.
Nicole sa klart och tydligt där hon låg bredvid mig "Linda får göra färsen!!!"
???????
Vad menar min lilla älskling med detta?
Vi bestämde att vi skall laga maten tillsammans... Undra om hon inte ens godkänner att jag skär grönsakerna min lilla dotter... Inte alls konstigt att jag inte längre vågar mig på sådant, fick aldrig några lektioner i hemkunskap i Italien =)
Nu sover hon och jag skall läsa vidare i boken som skall vara färdigläst inför bokklubbsträffen på onsdag kväll...
Arrivederci!
ONCE UPON A TIME ...
Följande rader fick jag av en vän i present då han fick reda av mig att jag vill börja skriva en bok.
En bok är en dröm jag har haft länge och som jag har tänkt börja skissa på nu i december månad då det är alltid en lite lugnare period trots Julen. En bok som kanske förblir i en låda i min lägenhet eller en bok som kommer att stå på hyllorna i någon bokhandel.
Oavsett var den kommer att hamna så har jag alltid älskat ord, jag har alltid älskat mänskliga historier och då även jag, som många andra har en "to tell" så känner jag för att sätta igång denna process.
Helst skulle jag vilja ha tillgång till en stuga där jag kan gömma mig framför brasan för att bara skriva, tänka, skriva men fantasin kan vara stor i min hjärna så jag får väl tända min "fejk Julbrasa" och låtsas att jag har utsikt över en sjö =)
Har visat följande sidor som M. skrev åt mig tidigare men här kommer de igen:
Once Upon a Time There Was a Little Girl ...
”AJ!” Flickan skrek högt ut sin smärta. Trots att hennes lillebror inte var äldre än sex år hade han ett kraftigt tag i sin systers blonda hår och drog allt kunde. Förtvivlat viftade flickan med armarna för att komma loss. Men hennes bror bara flinade tyst.
”Oscar! Släpp mig genast!” Flickans ansikte blev allt rödare. Oscar tyckte att förändringen i hennes ansiktsfärg såg så rolig ut att han drog ännu hårdare. Hans pigga, bruna ögon höll på att tåras när han skrattade. Och ju mer han skrattade, desto högre skrek flickan.
”Barn, sluta nu! Ophelia, varför skriker du så?” Barnens mamma stack in huvudet genom dörren till köket. Som genom ett sjätte sinne släppte Oscar sin systers hår sekunden innan mamma såg dem. Oscar vände sig mot sin mamma med ett uttryck av en oskuldsfull hund.
Deras mamma vände sig mot Ophelia och suckade djupt. ”Opehlia. Du vet vad jag har sagt till dig om att skrika så. Framför allt när vi är hemma hos mormor. Hon orkar inte med ett sådant oväsen.” Mamman gav Ophelia en sträng blick. Långsamt gled hennes blick över till Oscar, där den ändrade karaktär och mjuknade.
”Nicole! Kom nu. Jag behöver hjälp med den här.” En mansröst ljöd från längre in i huset.
Mamman vände sig om och ropade tillbaka. ”Visst älskling, jag kommer.” Hon såg tillbaka på sina barn med en vädjande blick. ”Lite tystare nu, okej?” Hon lutade huvudet åt sidan och log mot dem som för att visa att hon älskade dem, även om hon höjde tonen ibland.
”Visst mamma”, svarade Ophelia. ”Vi ska skärpa oss.”
Nicole lämnade dem ensamma igen. Ophelia älskade sin bror, även om han kunde vara så otroligt jobbig ibland. Hon var två år äldre honom, och var stolt över att vara en åttaårig storasyster. Även om det innebar att hon nästan alltid fick skulden när det var bråk dem emellan.
Inom några minuter hade de bestämt sig för en ny lek. Kurragömma. Då skulle de i alla fall vara tystare. Efter ett par försök att gömma sig, hade de båda ganska snabbt blivit hittade av den andre. När det var Ophelias tur att gömma sig för tredje gången bestämde hon sig för att öka svårighetsgraden. Finrummet. Trots att hon visste att finrummet strängeligen var off limits, bestämde hon sig för att det var enda sättet att göra det tillräckligt svårt för Oscar att hitta henne.
Oscar räknade högt, samtidigt som han höll för ögonen och tryckte huvudet mot väggen. Ophelia smög långsamt in över tröskeln till finrummet. Där inne såg det ut som i ett museum. Kuddarna i soffan var oklanderligt puffade. Fransarna på den stora mattan var utsträckta som om de var kammade med en luskam. Duken på bordet och gardinerna såg ut att vara spegelblanka.
Ophelia såg sig om efter ett lämpligt gömställe. Längst in i rummet, till vänster om soffan hängde ett meterbrett, grönt draperi på en stång. Där. Bakom det draperiet kan jag gömma mig. Hon smög långsamt fram över golvet tills hon kom fram till draperiet. Försiktigt lyfte hon det åt sidan och smet in mellan draperiet och väggen.
”Nu kommer jag”, hörde hon Oscar ropa. Ophelia tryckte sig mot väggen. Men bakom henne var det något som skavde mot hennes rygg. Ett handtag. Hon vände på huvudet och tittade på väggen. Det var inte en vägg där. Draperiet dolde en dörr. Varför är det en dörr här? Den har jag aldrig sett förut. Ophelia insåg att draperiet inte var där för utsmyckning. Hon insåg att det hängde där för att dölja dörren.
”Oscar!” ropade hon så tyst hon kunde. ”Kom hit. Kom så får du se något.”
Oscar hörde henne och kom genast in i vardagsrummet. ”Du vet väl att vi inte får vara här”, sa han.
”Lägg av”, väste Ophelia. ”Strunt i det. Kom och titta.”
Oscar kom fram till draperiet. Han tittade storögt på dörren. ”Vågar vi…” började han.
Ophelia svarade inte. Hon bara nickade. Försiktigt tryckte hon ned handtaget. Det var trögt. Hon fick nästan ställa sig på tå när hon tryckte till handtaget nedåt. Ett skarpt, gnisslande ljud ekade genom rummet. Oscar slutade andas. Han vågade nästan inte röra sig, utan väntade på att mamma skulle komma inspringandes och skälla ut dem.
Men ingen mamma kom. Och Ophelia gav sig inte. Hon fortsatte att trycka ned handtaget tills det tog stopp. Nu är det nere. Nu kan jag öppna. Om jag vågar, tänkte hon medan hon stirrade på den bastanta trädörren.
Handtaget hade varit trögt. Men dörren gled upp desto lättare. Med en ljudlös svepning gled dörren upp likt en…
Det första som slog Ophelia var den rena doften. Hon hade förväntat sig något helt annat. En gömd skattkammare eller en hemlig fängelsehåla ska ju lukta skunk. Men här luktade det inte skunk. Här luktade det rent och fräscht. Hon kände igen doften. Men hon visste inte varför.
Oscar stod tätt bakom Ophelia och kikade fram bakom hennes klänning. Hans ögon vidgades av det han fick se. Sakta lät han sin vänstra hand fatta tag i sin storasysters högra hand. Han tog tag i hennes hand och klämde åt. Hårt.
Ophelia kände hur Oscar klamrade sig fast i hennes hand. Och hon kände sig glad för det. Hon förstod inte riktigt det hon såg framför sig. Rummet i sig var ett relativt oansenligt rum, stort som ett normalt sovrum. Men aldrig tidigare hade hon sett ett rum som innehöll så mycket saker. Väggarna var klädda av en ljus tapet. Men det var knappt Ophelia kunde se något av tapeten. Nästan hela tapeten var täckt av föremål som var uppspikade på väggarna. Ophelia gick långsamt runt i rummet och tittade på föremålen på väggarna. Där fanns tavlor, fotografier, ett uppstoppat gethuvud, en vitmålad avbruten träbit, en uppsättning torkade vita rosor, en vadderad tavla full av märken och pins, konsertbiljetter och en vit, sliten t-shirt. Och mycket, mycket mer.
Sedan var det bordet och bokhyllorna. Ett vitlaserat träbord stod placerat under ett litet fönster som vette ut mot gräsmattan bakom huset. På var sida om bordet stod en bokhylla i samma vitlaserade utformning.
Såväl bordet som bokhyllorna var fulla av objekt. Ophelia och Oscar stannade i mitten av rummet och tittade långsamt på alla sakerna. Där stod en glasburk fylld av kritvit sand, ett trasigt armbandsur, en grön leksaksbil, en sliten docka som saknade en arm och… mycket, mycket mer.
Ophelia fick en känsla av omsorg. Detta var absolut inte någon unken skattkammare. Detta var absolut inte någon hemlig fängelsehåla. Detta var något levande. Detta var något som andades liv. Detta var något som fyllde luften av en fräsch, ren och härlig känsla. Ophelia såg på alla sakerna omkring henne. Det var som om de tittade tillbaka på henne. Det var som att de försökte berätta något för henne. Tavlorna ville berätta. Den vitmålade träbiten ville berätta. Glasburken med sand ville berätta. Dockan ville berätta. Det verkade som att de var och en hade en historia att berätta.
Oscar gick långsamt fram till bordet. Mitt på bordet stod ett fotografi i en vackert utsirad silverram. ”Titta”, sa Oscar. ”Det är ju du Ophelia.”
Han lyfte upp ramen med fotografiet på det. Vid en första anblick verkade det som att Oscar hade rätt. Flickan på fotografiet såg onekligen ut som Ophelia. Håret. Ögonen. Kindbenen. Munnen. Näsan. De såg alla ut att vara en kopia av Ophelia. Men det var inte hon.
”Kom!” sa Oscar till Ophelia. ”Kom så går vi och frågar mormor.” Han tog fotografiet i ena handen och Ophelia i den andra. Instinktivt tvekade Ophelia och försökte hålla tillbaka Oscar. Det här rummet fick de säkerligen inte vara i. Vi måste stänga om oss igen och låtsas som att vi inte har varit här, tänkte hon. Men till slut tog nyfiken överhand. Hon följde med Oscar ut genom dörren igen. De drog bort draperiet och gick långsamt ut till verandan.
Där ute på verandan satt hon. Deras älskade mormor. Hon satt i sin älskade gungstol. Det var alltid en sådan fridfull stämning runt mormor. Så länge som Ophelia kunde minnas hade hon alltid älskat att vara i närheten av sin mormor. Hon blev alltid så…. Lugn. Harmonisk. Glad.
Men Oscar var allt annat än lugn. ”Mormor, mormor! Vem är det här?” Han sprang fram till sin mormor, viftande med fotografiet. Mormor tittade upp mot dem. Ophelia var orolig för hur hon skulle reagera. Även om hon aldrig hade sett sin mormor arg, trodde hon att de nu hade gått över gränsen. Men mormor blev inte arg. Hon tog emot fotografiet av Oscar. Hon tog det varsamt med båda händerna och satte det i sitt knä. Ett sällsamt leende spred sig över hennes läppar.
”Kära barn. Jag tror att det har blivit dags nu”, sa hon med sin underbara, rogivande röst. ”Sätt er ner.”
Ophelia och Oscar gjorde som hon hade sagt. De satte sig långsamt ned på verandagolvet. Spänt tittade de på sin mormor och väntade. En lång stund satt mormor tyst och tittade på fotografiet. Till slut började hon att prata igen.
”Once upon a time…”, började hon.
FÖRSTA ADVENT 2010
När vi kom hem från frukosten hos Louise & Petter tände även vi vårt Adventsljusstake.
Efter att ha fikat med färska donuts från Torget hos mamma åkte vi sedan till Jessica & familj för att dela ut en låda med 24 små presenter till Julkalendern som vi för tredje året i rad ordnar till Izabella & Millie. Mysigt att vi har skapat denna lilla tradition ... Nicole fick också en Julkalender av dem där temat är smink. Tematiserade sådana har nog blivit väldigt populära då godis är inte alltid det man vill ha på morgonen när man öppnar luckan =)
Hos Jess fick vi även där njuta av en mysig och god fika.
Vi stannade i 2 timmar och flickorna passade på att leka affär medan lilla Millie var varm och febrig...
Jess fyller 38 år imorgon så jag passade på att lämna över ett litet paket med änglar budskap.
''När vi kom hem vid 20 kom även Anders för lite prat om diverse saker och för första gången på länge köpte vi oss pizza som vi nöjt av framför teve rutan. 3 olika pizzor för 3 olika personer =)
Anders har åkt hem, Nicole sover och jag tittar ut ...
Vår innegård ger en sådan mysig vinterkänsla och kvällen med de tända lamporna ger mig en känsla av lugn och ro.
Ibland är allt bara så vackert...
FÖRSTA ADVENT FRUKOST
Startade den här dagen med det bästa som finns... Hämtade Nicole som har varit 2 dagar extra hos sin pappa då de har haft dop för lillebror. Mysigt ... Hon berättade att hon har blivit döpt för andra gången =).
Nu heter hon numera Nicole Molly =)
Efter att ha hämtat henne gick vi tillsammans med Knut till Louise & Petter där ett dukat bord väntade på oss.
Petter kom någon minut efter oss med en latte till mig och what can i say? Tack ...
Nicole fick tända Första Advents ljuset tillsammans med Louise hjälp.
Knut & Charlie lekte medan vi satt och njöt av en god slow breakfast... Nicole satte sig efter en stund framför teven för att titta på "Love Actually" =)
En underbar fin bild på tre hjärtan ...
Efter denna mysiga start gick vi hemåt och man såg att centrum börjar komma i sin Julstämning...
Vi gick ut med våra små hundar, andra går ut med sina .... =)
En trevlig Första Advent dag önskar vi alla !!!
LYCKAN, KÄRLEKEN & MENINGEN MED LIVET
Vid 16 tiden åkte Ann-Louise & jag mot Göteborg för att njuta en stund av Liseberg och den vackra belysningen som bjuds på där samt för att se filmen "Lyckan, kärleken och meningen med livet" med Hollywoods finaste leendet, Julia Roberts.
Att gå 45 minuter på Liseberg visade sig dock vara en pina för jag har nog sällan frusit så mycket som jag gjorde just idag. När man tom. tror att kroppsdelarna kan gå sönder av att ha förfrusit så är det nog illa =)
Vi tog oss runt och var noga med att titta in i vissa butiker för att tina upp oss lite...
Trots vårt korta besök hann vi se att det hade kunnat varit helt underbart att strosa runt bland alla små bodar och alla ljus om kylan inte hade bitit så på oss så hårt ...
Vi delade på en påse av något jag inte ens minns vad det heter =) och sedan satte vi oss åter i bilen för att åka till Biografen Bergakungen.
Väl framme så var det som tidigare sagt filmen "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som stod på vårt Göteborgs program =)
Åter som i mina sista lästa böcker så är det tankarna som står i fokus för vad filmen eller boken vill lära oss.
Du skall välja noga vilka tankar som skall få plats, du skall välja dem med samma noggrannhet som du väljer vilka kläder du skall ha på dig när du går ut eller går till jobbet.
Negativa tankar skall väljas bort, du är inte dina felaktiga val, de är bara något som har inträffat pga. dåligt omdöme och som istället gör dig starkare och rikare.
Att njuta av livet, "il dolce far niente" som är ett italienskt begrepp för "det där söta/lyxiga att inte göra något speciellt".
Valet att leva livet genom kärlek. Avundsjuka är en känsla som tyvärr många upplever gentemot andra. Avundsjukan över någons utseende, över att man ser någon annan ha saker som man själv skulle vilja ha eller vara leder endast till negativa känslor som inte hör hemma i någons hjärta.
Människor skall tänka med hjärtat och inte med hjärnan, döm inte andra då vi alla är mänskliga varelser som gör sina misstag. Välj att se det positiva, att ge kärlek för det är då du själv kommer att växa, att utveckla dig.
Filmen innehåller många trevliga och tänkvärda citat:
When patterns are broken, new worlds emerge.
When you can't have what you want, it's time to start wanting what you have.
Alla 4 valde varm choklad eller latte och där satt vi en stund med varm dryck som kanske inte är det typiska för en lördag kväll och med trevliga samtal.
Nu sitter jag i soffan med en liten hårboll av hund som heter Knut och imorgon bitti får jag hämta min lilla för att äntligen få krama henne länge då det är precis det enda jag saknar och vill göra ...
Sov gott !!!
JULKORT & BRASA
Idag blev det litet frukost med mor som pga. sin operation inte kommer utanför dörrarna av sitt eget hem och så gick jag en liten promenad på stan. Jag köpte faktiskt Julkort som Unicef ger ut, där en viss summa av intäkterna går åt för att bedriva verksamheten.
Och så kunde jag inte låta bli denna riskfria brasa för 49:-. Nicole kommer att älska den =)!
Om ett par timmar skall jag hämta Ann-Louise och så skall vi till Liseberg där även Sani väntar för att spela på chokladhjulet och för att gå på bio.
Myslördag!
TID
På Fars dag lämnade sonen till Robin Sharma ett kort till sin far. Ett kort som han hade gjort själv i skolan. Tillsammans med ett foto av sig själv hade sonen skrivit följande ord:
Ibland blir du så trött på att jag är liten och gör bus
Och sätter små kladdiga fingrar på allting i vårt hus.
Men jag växer hela tiden och blir stor med väldig fart
Och mina kladdiga avtryck försvinner säkert snart.
Här är ett avtryck av min hand, så att du säkert minns
Mina små kladdiga händer när jag var din lilla prins.
Puss
Vilka ord och vilka tankar! När jag tittar på min dotter, när jag hör henne prata så förstår jag inte hur det kunde vara hela 8 år sedan som jag låg på förlossningsrummet.
Att hela tiden flytta fram tiden till umgänge med sitt barn tills när "det har lugnat ner sig på jobbet" eller när man får en "högre lön" är nog det största misstaget man kan göra mot sig själv och sitt barn.
Minuterna blir till timmar, veckor till månader och månader till år och helt plötsligt är man kanske mormor=)
Den största gåvan man kan ge sitt barn, sin familj och sina vänner är tid. Att ge sig själv till dessa små underverk är en av de största gåvorna i livet.
Ditt barn liksom min kanske inte uppskattar att få en upplevelse i Julklapp men du kan ge en upplevelse med ditt barn i present till dig själv.
Vad mina Julklappar till min dotter kommer att bli är nog av varierande karaktär. Kommer självklart att berätta vilka dessa är, men som jag har berättat för henne tidigare är resan vi gjorde till Orlando en stor Julklapp som hon fick i förhand. Detta är nog dock lite svårt att förstå som barn =)
"VEM GRÅTER VID DIN GRAV?"
Apropå livsfilosofi har jag fått i födelsedagspresent av min väninna Ann-Louise en bok skriven av en av mina favoritförfattare, Robin Sharma, författaren bakom "Munken som sålde sin Ferrari" som jag trodde hette "Munken som köpte sig en Ferrari"... Bara jag som kan ändra hela bokens filosofi genom ett sådant enkelt misstag =)
Boken heter "Vem gråter vid din grav?". Kanske inte den mest positiva titel han kunde komma på men en titel vars svar lyser igenom boken.
Sharma ger många konkreta tips över hur du kan leva ditt liv på ett bättre sätt än vad du gör idag.
Vi människor går igenom bekymmer av alla dess slag men tänk om man istället för att se dem för just bekymmer kan se dem med andra ögon? Tänk om du helt plötsligt kan se dem som en liten gåva till en förändring eller till något som inte hade hänt om det inträffade inte hade inträffat?
Våra tankar styr vilka vi är och vi kan välja tolkningen gåva istället för bekymmer.
"Du skulle inte ha all den visdom och kunskap som du nu äger om det inte vore för de motgångar du har upplevt, de misstag du har gjort och det lidande du har fått utstå. Du måste en gång för alla inse att smärta är en lärare och att misslyckanden är vägen till framgång. Betrakta dina bekymmer som gåvor, gör dina stötestenar till språngbrädor och förvandla dina sår till visdom" skriver Robin Sharma.
Vår personlighet formas inte genom de lättaste erfarenheterna i livet utan genom de svåraste. Det är under de mest påfrestande perioderna i livet som vi upptäcker vilka vi verkligen är och vilken styrka vi har inom oss.
En kuriosa i våra liv är att tidskriften U.S. News & World Report har räknat ut att vi människor tillbringar åtta månader med att öppna skräppost, två år med att förgäves försöka ringa upp folk som har sökt oss och fem år med att stå i kö. Den tiden kan användas med en bok i handen eller genom att lyssna på ljudböcker då en bok kan förändra vårt sätt att leva.
Flera tankar från boken kommer när den är färdigläst =)
LÄR DIG AV BARN
Om du studerar när ditt barn äter så brukar alltid barn börja med att äta det de tycker är godast. När jag var liten åt jag alltid det vita mjuka i brödet och lämnade skalken.
Vi vuxna har tyvärr en tendens att bry oss alldeles för mycket om "livets skalkar" istället för att fokusera på allt det goda som inträffar dagligen på vår väg.
Vuxna lägger alldeles för mycket energi och tankar på problem på jobbet, på högen av räkningar som måste betalas och på hur lite tid de har för att hinna med alla måsten.
De flesta livsfilosofiska böcker lär oss att tankar formar vår värld och det vi tänker på förökar sig i våra liv.
Det som fångar vår uppmärksamhet avgör vårt livsöde och av denna enkla anledning måste vi börja se det goda.
NYTT MÄRKE PÅ MIST
Alltid roligt att få lite Julklappstips till sig själv eller till andra. Då jag sprang in en snabbis hos Foroogh på Mist och då hon precis hade fått in ett nytt smycke märke så får ni ytterligare tips av mig...
Armbanden från ca 169:- så att ni får en känsla över priserna ....
IPHONE 4
Idag har det varit en händelserik dag med en massa möten av alla dess slag och nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp och så är det inget paket som kan rymmas under en Julgran... =)
Min mobil abonemang går snart ut och nu kunde jag förlänga det och utan någon extra kostnad få den nya Iphone 4.
Självklart gjorde jag det då utan extra kostnad och ny pryl i ett och samma är musik för öronen =)
Nu kan man därför ringa på mitt gamla nummer då jag har börjat använda den här nya mobilen!!! Måste bara lära mig alla funktioner, något jag inte ens har jobb på min arbetsmobil =)
Skall man våga sluta med den gamla hederliga almanackan för att förlita sig helt på denna telefon med allt som den klarar av att göra?
Ett stort steg att ta för en person som gillar papper & penna =)
JULKLAPPAR
Julen har tappat sin genuina innebörd. Det skall handla om en tid då familjen samlas för att tillsammans njuta av lite kvalitetstid medan det oftast blir ett par dagar där familjer "jäktar" mellan att besöka sina olika familjer. Att göra alla nöjda är målet, där "jäkt" ingår inför att allt skall vara så perfekt som möjligt, då pynt och mat skall lysa och smaka gott samt att julklapparna skall vara de finaste för det sista man vill ha den här dagen är missnöjda barn eller släktingar...
Känner ni igen er i detta sänk era krav angående Julen. Bryr er inte om att Tomtarna skall stå i råd, att tomteporslinet skall glänsa eller att ni måste servera den godaste Julmaten till alla och att ni då skall göra detta själv.
Jag gillar inte de "måsten" för då gör jag dem till "måste inte".
Jag önskar mig en mysig Jul som handlar om altruism där man gör något konkret för att hjälpa andra, där Julen handlar om en gemensam avkoppling där jag får umgås med nära och kära på ett mysigt sätt, utan krav, utan jäkt.
Vi vuxna har oftast vad vi behöver så varför inte köpa till släkt & vänner en present som handlar om att hjälpa till?
Det kan knappast finnas något bättre att ge och att få än insikten att man kanske har gjort vardagen lite lättare för någon på ett eller annat sätt.
Titta in på Unicefs gåvoshopen och ta dig en tankeställare.
I will ...
Förra året köpte jag vaccinpaket att ge bort och i år blir det något annat.
Många små handlingar blir stora handlingar.
Ge dina vänners julklappar
|
|
Vänliga hälsningar UNICEF Sverige
PS Slipp julstressen - handla julklapparna i gåvoshopen nu. |
TÄNDER, FIKA, EN REN DUSCHDRAPERI & LÄSNING
Vilket vinterväder och redan nu i november !!!
Det återstår bara att tycka att det är riktigt vackert då vi kanske får några sådana här månader, men vi skall inte klaga. Detta är precis vad vi önskar oss för att komma in i Julstämning!
Hämtade Nicole idag då hon skulle till tandläkaren. Med stor självsäkerhet intog hon tandläkarstolen och satte sig där med armarna under sitt underbara huvudet.
Kunde inte låta bli att le ...
Inga hål löd uttalet och tack för det! Hon fick som jag redan för 30 år sedan välja en liten present från två olika lådor.
Efter att ha suttit där en liten stund gick vi en promenad till mamma för att fika med henne.
Mamma frågade henne vad hon önskar sig i Julklapp och några ting dök upp som önskemål.
Själv sa jag till henne att hon skall få en upplevelse av mig.
Nicole: "Vad är en upplevelse?"
Jag: "Det är något att göra, som en konsert eller en utflykt"
Nicole: "Fy, vad tråkigt mamma. Jag vill ha saker"
Well, well well ... Då får det bli en liten upplevelse och en liten sak.
Inser att jag tyckte troligtvis inte heller att få upplevelser i present då man inte ansåg att det var just en sådan...
Själv får jag nog säga att det är bland de sakerna man uppskattar som bäst men självklart älskar jag även ett paket att öppna...
Säg egentligen vad jag inte gillar gällande presenter! Gillar mjuka som hårda paket och ... upplevelser!
I år skall vi dock även göra något för andra. Förmiddagen skall handla om att ge lite tid till de personer som kanske inte har någon att fira denna dag. Information om detta kommer längre fram.
Nicole blev hämtad av sin pappa och istället för att vara hos mig från imorgon får jag vänta fram till söndag då hennes halvbror skall bli döpt och då är det en självklarhet att hon skall och vill närvara.
Själv har jag tvättat duschdraperiet. Fråga mig inte när detta skedde sist =)
Nu återstår en hemmakväll i soffan med en massa läsning. Bokklubb nästa vecka. 1 bok av 2 är läst men har en kvar. Det skall allt gå ... Älskar att ligga här i värmen, titta ut och bara fördjupa mig i intressanta texter som handlar om konflikthantering.
Tror nog att sådant borde alla läsa om ... =)
MICHIS SMÖRKOLOR =)
Snart första Advent och bara en månad till Jul. Att baka är kanske inte min starka grej i livet då ju mindre köket är desto bättre lägenhetsplanering för min del =)
Då lillan skall mestadels tillbringa Julafton med mig i år så skall jag självklart se till att vi får lite team work i köket men då med lite Julgodis.
Delar med mig av några av mina "egna" recept =)
Michis godaste smörkolor
Följande behöver du inhandla:
100 g. smör
2 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 tsk vaniljsocker
Vill man smaksätta dem så kan man ha som extra ingredienser:
2 msk kakao för chockladkola
2 apelsiner, rivet i skal för apelsinkolor
Smält smöret i en kastrull.
Rör ned vispgrädde, strösocker, sirap och vaniljsocker och låt koka utan lock i cirka 15-30 minuter. Rör om då och då.
Blanda in smaksättning eller behåll kolan naturell. Häll upp den på en oljad plåt. Låt svalna.
Klipp i bitar och slå in kolan i smörpapper. Förvara kallt.
Tillverka egna strutar som du kan dekorera efter personlig smak.
En liten trevlig present att ge bort nu till Jul =)
Flera recept will come ...
ROBERT GUSTAVSSONS SHOW
Ikväll var det dags för Robert Gustavsson 25 års jubileums show på Rondo i Göteborg tillsammans med Louise & Petter.
Redan runt 18 kom vi in för att bli serverade en otrolig god middag. Vi var imponerade över den klassen som maten hade trots att antalet människor borde ha förvärrat möjligheterna till att laga en god sådan.
En mumsig förrätt följd av en fantastisk god hellèflundra för att slutligen runda av med kaffe och två goda små chokladupplevelser. Mums mums och åter mums ...
Klockan 21 började denna show som sedan underhöll oss i 1 timma och 40 minuter.
Han spelade olika karaktärer där mina favoriter var den som "gammal man" och den som "kvinnlig soldat".
Man kan inte annat än att häpnas över hur han klarar av att gå in i rollerna och hur han lyckas använda kroppen för just det ändamålet.
Imponerad!!!
Nu är klockan över midnatt och då man skall upp tidigt så är det dags att inta sängen.
Buonanotte mina vänner!
BACK IN SCHOOL
Idag var jag med Nicole i skolan och det var allt från matematik till en lektion om hjärnan som väntade. Intressant då man har faktiskt glömt lite av den basic fakta som man borde kunna. När fröken frågade om Nicoles mamma kunde svara på en fråga om hjärnan så tittade jag och "låtsades" att jag spelade den som inte kan för att be barnen om hjälp. Sanningen var att jag spelade inte och undrar om fröken såg igenom detta skådespel =)
Rasten ute på gården var nog det jobbigaste då det var såååå kallt. Att barnen skall ha varma kläder har nu fått en helt ny förståelse...
Nicole visade denna underbara nalle hon gjorde på slöjden igår. Underbar !!!
På rasten fick jag vid två tillfällen även agera ordningsvakt då en kille som går i klass 6 hade visst medvetet förstört ett snö bygge några tjejer i Nicoles klass hade gjort. Gillar inte när de stora skall visa sin makt på de mindre så jag gick fram till honom och killen tror jag förstod att den här mamman is tuff =)
Efter skolan fick Nicole följa med lite på stan. Hon hämtade önskelistan som BR så passande ger ut så att Tomten får veta vad alla barn önskar sig, självklart produkter från BR =)
Nu skall jag titta på var hon har kryssat för som i "like". Lillan blir hämtad kl. 1615 och sedan skall jag, Louise & Petter åka till Rondo för att "Robert Gustavsson dinner show"
Humor är alltid ett viktigt inslag i ens vardag och ibland är det extra välkommet =)
TACK OLA !!!
Ett stort tack till dig Ola för att du har ikväll hjälpt mig med att få till en bloggheader på denna nya lite mer anonyma blogg som nu även pryds av en fantastisk bloggheader som känns nu lite mer soft och mjuk.
TUSEN TACK !!!
Pepparkakorna och chokladtomterna kommer jag att snart äta upp, tack för att du "glömde" dem =)
HJÄRTERUM
Har idag tittat in på Hjärterum här i Borås och det var dekorerat i butiken inför Första Advent.
Det går inte att inte komma i Julstämning när man kikar in men även utanför butiken så tipsar Ann-Louise om att även fåglar måste få lite näring och då i en snyggare förpackning =)
Dessa små innehåller just frön till fåglarna. Tror att de aldrig har fått äta lyxigare =)
Vilket bakverk !!!
Ett måste i alla hem inför Första Advent !
www.hjarterum.net
A FRESH NEW BLOGG
Får be er att först och främst ha lite tålamod med utseendet av följande blogg då den inte innehåller någon bloggheader än ... Den kommer så småningom =)
Nu startar jag en helt ny blogg där jag är lite mer anonym. Tidigare var mitt bloggnamn mitt före och efternam och det har sina nackdelar då man aldrig vet vilka som läser ens inlägg, vilka som ser ens bilder och vad deras avsikter med att följa dina ord och bilder är. Man skall alltid vara lite försiktigt då vi i denna nya internet värld visar upp oss offentligt kanske lite väl för mycket ibland.
Det är självklart upp till var och en men viktigt är att man ger detta en liten tanke.
Varför jag valde orden
onceuponatimetherewasalittlegirl?
Därför att det är det enda som är säkert. Jag föddes men sedan är historien, den saga som skrivs dagligen och som dagligen präglas av händelserna och erfarenheterna de som formar oss...
Trots en viss cynism som jag har för mycket så vill jag ändå vara den lilla flickan som låg bredvid mormor och som lyssnade på de sagorna som berättades.
Oftast somnade hon dock före mig så jag fick redan där hitta på slutet.
Att fantisiera ihop är viktigt då det mesta är så verkligt i det vi gör. Leken idag är mer bestämd, den har redan ett start och ett mål och barnen slipper det underbara saken som är fantasin... om inte annat används den inte i lika föga grad.
Dessa få ord var bara de första, en förklaring till namnet på min nya blogg =)
