onceuponatimetherewasalittlegirl

Människor hamnar ibland på fel bana. Detta innebär dock inte att människan bakom handlingen är varken elak eller dum för det är viktigt att man skiljer dessa åt.

Inom pedagogiken brukar man lära sig att man skall säga till ett barn att "han/hon har gjort något dumt" men att han/hon inte är pga. detta dum själv.

Två stora skillnader där handlingen reflekterar inte vilka vi är.

Doping, pengar och fylla.

Har precis tittat på den uppmärksammade intervjun med Magnus Hedman där han för första och sista gången ger sin personliga berättelse bakom alla skriverier, bakom alla tolkningar och vinklingar som omgivningen dömer med den där frågan som lyder "hur kunde han?" En fråga som tyder bara att alla har en sådan självbild om sig själva som jag undrar stämmer överens med sanningen.

Är alla så perfekta i sina handlingar att man tar sig rätten att vara det där moraliska och etiska pekfingret?

Varför inte konstatera faktum att Magnus har tagit beslut som han inte borde ha tagit, att han har gjort fel men att han i grund och botten är fortfarande samma man som, vad jag förstår, var omtyckt och respekterad?

De som "predikar" är så snabba i sitt dömande, som gamar som väntar på att bytet skall dö så att de får sin mat väntar dessa predikanter på de detaljerna som utgör sedan grunden till så mycket tyckande...

Har samma människor som predikar och moraliserar aldrig gjort något som bryter mot lagen?

Jag tror att 95% av de pekfingren är skyldiga till att ha på något sätt brutit mot den oavsett självbilden av sig själva, antingen har de "fuskat" när de redovisat, tagit saker till privata ändamål medan de har skrivit att dessa är till sitt eget bolag, bränt musik eller filmer från internet, kissat på en ytterdörr en lördagkväll när de har varit på väg hem till krogen and more and more...

Ni kanske tycker att det är skillnad mellan olika brottsliga handlingar vilket självklart är fallet MEN det är ändå viktigt att förstå att oavsett vad, har även du kanske brutit mot den och att då borde man kanske vara lite mer försiktig innan man uttalar sig om någon annan.

Skillnaden ligger att vissa blir upptäckta och får stå för vad de har gjort, skillnaden ligger i att de får betala sitt pris för den handlingen som de tyvärr gjorde sig skyldiga till.

Jag har alltid skrivit och kommer alltid att skriva att en av de sakerna som faktiskt irriterar mig som person är detta moraliserande som kommer från människor som inte själva lever efter hur de lär.

Jag har flera exempel på människor som jobbar med yrken som förknippas med rättvisan och som själva när det väl gällde försökte komma undan med vissa "högre kostnader" och velat istället anlita "svart arbetskraft" för att komma billigare undan.

Olagliga handlingar av människor som jobbar med lagen.

Det jag vill säga är att nästan alla har mer eller mindre gjort sig skyldiga till något under ett liv och att även om man har gjort något man inte borde göra så är man inte en bad person, men en person med en bad handling bakom sig.

Tänk att vara en offentlig person som får läsa om sina felaktiga handlingar på första sidan i flera tidningar, som är  fullt medveten att barnen får läsa och ta del av de dömande orden som riktas mot honom och som med störst sannolikhet får leva med den känslan och den oron över hur den eller de handlingar han har gjort sig skyldig till påverkar barnen, de små människorna i livet som du som far/mor instinktivt vill skydda...

Jag kan egentligen inte hela historien då jag inte har satt mig in i detta men det jag vill ha sagt är att oavsett intaget av dopingmedel, oavsett pengar som har spenderats eller inte, oavsett val att ha sex med någon som livnär sig som prostituerad eller inte när man har varit berusat eller inte så tror jag att många fler som har riktat sitt Jantelagen pekfinger mot Magnus Hedman eller någon annan borde först rannsaka sig själva lite.

Var istället mer ödmjuka över att människor kan fela i livet, vi är ju trots allt just människor och inga robotar, vi har våra brister, vi gör ibland fel och detta är ibland nödvändigt för att vi sedan skall hitta och göra rätt.

Det stora i att fela är att resa sig, att stå rak och sakligt för det man har gjort men att fortsätta livets resa med ödmjukhet och stolthet för de nya insikterna man har fått genom alla de erfarenheter som man gör & har gjort.

Att leva utan att fela är omöjligt, det skulle nog innebära att man ej har levt på riktigt men att ändra på ett beteende som man inte vill förknippa sig med är den viktigaste läxan.