onceuponatimetherewasalittlegirl

Har inte läst så mycket i den boken jag håller på att läsa men sakta men säkert tar jag mig igenom den.

Anledningen till detta långsamma tempot är inte att den är tråkig eller för svår men att den förutsätter lite reflektion mellan sidorna. Att bara läsa ger inte så mycket om man nu inte stannar och reflekterar över de lästa orden.

Tolle skriver att det tillstånd som vi ofta beskriver som "förälskelse! präglas av ett djupt tillfredsställande tillstånd. Under denna period känner du dig levande, full av energi, tillvaron har helt plötsligt en mening eftersom någon behöver just dig, någon får dig att känna dig speciell och du gör detsamma för denna person.

Denna känsla kan bli så stark att resten av världen förlorar sin betydelse.

Baksidan är den känslomässiga nöd och den formen av efterhängsenhet som denna intensitet kan innebära, den är som en drog för dig. Du är hög när drogen finns tillgänglig men tanken på att han/hon kanske inte längre kommer att finnas i din närhet plockar fram känslor som svartsjuka, ägandebegär, anklagelser och försök till manipulation genom någon slags känslomässig utpressning, den utpressningen som rädslan att förlora den andra innebär.

Om nu så detta inträffar, att den andre lämnar dig, kan detta ge upphov till en oerhört stark fientlighet eller den allra djupaste sorg och förtvivlan.

På ett enda ögonblick kan kärleksfull tillgivenhet förvandlas till våldsamma angrepp eller djup sorg. Var har den kärleken som du tidigare upplevt tagit nu vägen? Kan kärleken förvandlas så snabbt och var det i så fall verkligen kärlek eller handlade det om ett slags beroende till varandra?

Anledningen till att den romantiska kärleksrelationen är en sådan intensiv och eftersökt upplevelse är att den verkar erbjuda befrielse från den djupa känsla av rädsla, behov, brist och ofullständighet som är en del av människans villkor i hennes icke-frälsta och icke-upplysta tillstånd. En fysisk och psykologisk dimension finns här att hämta. Längtan efter helhet, till attraktion mellan man och kvinna, behoven till varandra, drivkraften att förena sig med den motsatta energipolariteten.

En sexuell föreningen ger en kort glimt av helhet, ett kort ögonblick av lycksalighet som du inte får stanna kvar i och du befinner dig återigen i en separat kropp.

På det psykologiska planet är känslan av brist och ofullständighet ännu större än på det fysiska planet.

Så länge som du inte identifierar dig med intellektet hämtar du din självbild i det yttre.

Du definierar dig själv utifrån saker som i själva verket inte har någonting att göra med vem du är:

din sociala roll, dina ägodelar, ditt utseende, dina framgångar och misslyckanden, dina övertygelser osv.

Det är alltså denna falska föreställning om vem du är, dvs. själva egot, som di känner dig sårbar och osäker.

När dock den speciella relationen dyker upp så kan den enda ersätta alla de andra, de andra blir betydelselösa; den personen du är kär i blir ditt centrum.

Om du i dina relationer upplever både "kärlek" och motsatsen till den som angrepp, känslomässig våld osv. då har du med stor sannolikhet förväxlat kärleken med egots bindningar och beroende.

Du kan inte älska din partner i ena ögonblicket och angripa honom eller henne i nästa. Sann kärlek har ingen motsats. Om din "kärlek" har en motsats, då är det inte kärlek utan ett starkt egobaserat behov av en mer fullständig och djupare upplevelse av dig själv, ett behov som den andra personen tillfälligt uppfyller.

Det är egots substitut för frälsning som du under en kort stund upplever just som en frälsning.

När din rädsla för att din partner inte längre uppfyller dina behov kommer din rädsla till ytan igen och du upplever som att det är din partner som är orsaken till den.

Detta angrepp kan väcka din partners egen smärta, och han eller hon kanske går till motangrepp. På detta stadium hoppas egot fortfarande omedvetet att dess angrepp eller försök till manipulation kommer att vara bestraffning tillräckligt för att din partner skall ändra sitt beteende så att egot återingen kan använda honom/henne som ett kamouflage för den smärtan.

Alla former av beroende uppstår ur en omedveten vägran att möta och gå igenom din egen smärta.

Alla beroende börjar med smärta och slutar med smärta. Vad du än är beroende av - alkohol, mat, legala eller illegala droger eller en person - använder du något eller någon för att täcka över din smärta.

Det är därför det uppstår så mycket smärta i nära relationer när den första euforin har lagt sig.

Relationer orsakar inte smärta och bedrövelse, de väcker till liv den smärta som redan finns i dig liksom alla andra former av beroende.

Det är en av anledningar till att de flesta människor alltid försöker fly från nuet och söker någon form av frälsning i framtiden. Det första som de skulle troligen möta om de riktade uppmärksamheten på nuet är sin egen smärta, och det är den de är rädda för.

Om de bara visste hur lätt det är att i nuet få tillgång till den närvaro som löser upp det förflutna och dess smärta, den verklighet som löser upp illusionen.

Att undvika relationer i ett försök att undvika smärta är inte heller svaret.

Smärtan finns där ändå, ta itu med den istället ...

Dessa var några av de tankarna som Eckhart Tolle delar med sig i sin bok