onceuponatimetherewasalittlegirl

Till min & Nicoles lilla prins Knut en grattis på namnsdagen !!!

I 2 1/2 år har du funnits i vår lilla familj trots att vi ville ha en räv färgad tik.

Det vi inte visste då var att du fanns, en liten söt kille i en färgkombination som vi bara älskade.

Det första kortet vi såg på dig var den här och efter att ha sett dina små söta runda ögon var vi helt sålda...

Vi hade ett möte och vårt beslut var gemensamt: vi vill ha honom !!!

Vad skall den här killen heta då?

Många trodde nog att jag skulle välja namn som Gucci, Prada, Armani eller annat men nej ... Åter grundar sig sådant på en tro för att jag gillar att namnet skall ha en betydelse, en mening och när vi en dag var ute i stugan med Louise och Petter så blev valet Knut...

Ett namn som inte bara är ett namn taget från intet, ett namn som förknippades med en händelse, med en historisk sådan =), ett namn som är mer än ett namn....

Minns när jag hämtade dig uppe i landet efter en flygresa som tog mig till dig. Du var såååå liten och såg ut som en blandning mellan en mjuk igelkott och en fladdermus.

Nicole som väntade hemma med sin farmor höll sig vaken till 23 för att få träffa dig på direkten och när jag kom innanför dörren var du så liten att hon 3 gånger frågade "Men mamma, var är han???" och du var precis där du var, i min famn =)

T. har kallat din första födelsedagskalas för ett spektakel då han tyckte nog att jag hade överdrivit lite men är det inte det som är meningen ibland? Att ta ut lite svängarna? =)

En kväll när du låg i sängen (det gör du dock inte längre då du älskar mattan i vardagsrummet) med oss sa Nicole då du började snarka:

"Mamma, vi är en liten konstig familj vi"

Och jag svarade med ett leende på läpparna:

"Ja, Nicole, det stämmer verkligen. Men vet du vad? Vi är kanske lite konstiga men det finns så mycket kärlek här"

Och det var nog det hon kände den kvällen då hon vände sig mot mig, tog min arm runt sig och sa:

"Knut, jag älskar dig och även dig mamma"

för att sedan somna med ett leende.

Nu skall jag lägga mig med kärleken till min lilla konstiga familj...

Vem säger att den familjen som bor tillsammans måste bestå av en mamma, en pappa och två barn?

Varför inte en mamma, en dotter och en liten hund med ett stort hjärta?

Det är intellektet som bestämmer en standardisering av ordet familj... Jag, å andra sidan, har aldrig förstått vad standard är i dessa sammanhang och ogillar när människor sätter etiketter, en norm för hur något måste vara...

Med ett gäsp går jag nu till min säng men först en puss till min lilla hårboll som idag har sin namnsdag...