onceuponatimetherewasalittlegirl

Igår kväll när jag lå mig hörde jag några små barnljud och kunde inte låta bli att skratta när jag insåg vem/vad det var ...

Nicoles docka låg bredvid mig och troligtvis var det mina rörelse som gjorde att han började "prata".

Den här dockan är från Italien och en sådan som jag själv hade när jag var liten. De kallas för "Cicciobello" och är nog de dockorna som jag tycker är finast och ser mest ut som barn av alla de jag har sett.

När vi har med oss Emil så händer det ofta att någon kommer fram just därför att de tror att han är "for real" =)

Emil ligger kvar i sängen, Knut och jag har varit ute och nu tittar jag på den tredje filmen som jag har hyrt.

Tänkte hinna lämna tillbaka filmerna i tid för en gång skull för av någon mycket märklig anledning verkar det som om detta är en väldigt svår uppgift ... =)

Bara mig detta sker?

Filmen som är på nu är "New York, I love you" med en rad kända skådespelare, en lång rad, något som sällan skådas i en och samma film.

Många olika historier som har som gemensam nämnare en stad som man ser genom kärlekens ögon.

Oavsett om människor tror på kärleken eller inte, l´amore, vad skulle man göra utan den?

Vad skulle filmerna, musiken handla om annars?

Med denna öppna fråga tittar jag klart på denna film, med hoppet på att få besöka denna stad inom en snar framtid och kanske få uppleva en liten kärlekshistoria i denna märkliga miljö med en blandning av människor där olikheterna är här en självklarhet, en del av staden.

Frukost med mamma snart och så väntar en fika på stan...