onceuponatimetherewasalittlegirl

Mina ben tog snabbare steg när jag runt 16 hämtade Nicole. Kände verkligen en sådan längtan och när hon ropade "Mamma" från dörren till skolan kunde jag inte annat än att springa.

Kompisen Emilia följde med oss en liten stund hem, en kort stund dock då henne pappa hämtade henne redan vid 1745 och vi gick till S. som skulle göra mig naturlig blond.

Nicole gillar att följa med så att hon kan frisera sina dockor under tiden och så fick nog mersmak för att få håret tvättad av Sani då på hon ett blygsamt men ändå rakt sätt frågade henne om hon ville ge henne samma kungliga behandling som sist.

S. gjorde detta och jag såg från min stol Nicoles nöjda smilgrop =)

Hon njöt ...

'

Det blir alltid ett par tre timmar man tillbringar där. Konstigt att det skall ta så långt tid för håret att förstå vilken färg som är den naturliga...

Men så kommer resultatet som gör att ingen ser någon skillnad alls då skillnaden ligger mer i att den mörkare nyansen vid hårfästet försvinner mirakulöst =)

Nöjda gick vi till City för att handla morgondagens frukost.

M. som bodde lite hos mig medan jag var i Köpenhamn skämtade över ett mjölkpaket som fanns i kylskåpet och som gick ut den 29/12. Han kommenterade sin glädje över att han inte hade varit ute någon av nätterna, kommit hem lite vinklig och törstig druckit av det där gröna paketet helt ovetande av att jag försökte mig på konsten att förvandla mjölk till grädde ... =)

Nu har jag dock slängt det gamla och tagit in det nya ...

Inte ens unga singelkillar har en sådan "tom" kylskåp som mitt, skärpning Michela, skärpning =)

Nattade lillan som har varit på strålande humör och den här lilla tösen kan konsten att få mig att le från hjärtat.

Ibland har jag ett egoistiskt behov av att ha henne här, att veta att hon ligger bredvid mig för även om hon kan göra mig irriterad och arg så kan hon göra mig fantastiskt glad och lycklig.

Det är de stunderna då hon ropar "mamma" och ler från skolan eller när hon lägger sig och kommer närmare för att lägga armen kring mig som jag bara känner ... kärlek.

Nu ligger hon och sover, jag har pratat om kärlek för en natt och livsfilosofi med H. som liksom mig har svårt för att "fastna" för någon. Rastlösa själar är vi som har det bra som vi har det och som är helt enkelt rädda för att släppa på den känslomässiga tryggheten som singellivet faktiskt innebär.

Hemsk tanke att bli kär och det är när den risken finns att raka ut för det som vi som lider för denna åkomma (rädsla) backar och backar igen.

Tackade för ett tag sedan "nej" till att spendera en helg med en person som jag tror att jag hade gillat, men kände vid det tillfälle att jag måste nu ha så mycket fokus på det som skall hända att jag ej har råd att tappa den känslomässiga balansen som behövs.

När jag hörde hans svar ville jag genast ta tillbaka mina ord, ångrade under några sekunder mitt så kallad "avvisande" men å andra sidan så tror jag att det är ändå bäst så.

Vid det läge får jag kanske ångra det jag inte gjorde, men jag hade kanske ändå ångrat det jag hade gjort.

Skall jag träffa någon for real så måste detta tillföra mig något, inte skapa kaos i mig =)

Nu är klockan snart midnatt och som den nattugglan jag är så tänker sätta mig och räkna lite igen ...

1+1= 2 oavsett tiden på dygnet =)