onceuponatimetherewasalittlegirl

Nu har jag kommit hem efter lite kaffe och kort promenad med mamma då hon tränar lite på att gå efter den knäskada hon råkade ut för.

Hade bett henne av en fortfarande lite hemlig orsak att ta fram gamla bilder på mormor och morfar och även om jag ibland får utstå lite kritik för att jag inte har något emot att hamna på kort och erkänner tom. att jag älskar det så finns det faktiskt en orsak till detta.

På grund av många olika orsaker som jag inte riktigt delar med mig här och nu så har många kort försvunnit från när jag var liten tillsammans med många andra och diverse olika minnen.

Jag älskar att titta på kort, de fångar upp en fraktion av en nuet som var precis i samma stund som fingret tryckte på knappen och då får man se ett ansikte, ett leende, en min, konturer, ögon och känslor från just det precisa ögonblicket.

Jag mottager därför den "kritiken" om att i så fall vara lite "utseendefixerad" (att gilla bli fångad på kort innebär för många visst det =) men fortsätter med detta då jag vill som gammal kvinna verkligen ha album att bläddra för att känna, tänka, och minnas på de känslorna, de tankarna och de stunderna som just DET kortet berättar då bakom ett kort finns alltid en berättelse, även bakom dem som många beskriver som onaturliga med ett påklistrat leende, även dem berättar något ...

Jag börjar dock med några old pictures från min morfar, Sune Nilsson som var den underbaraste morfar man kan tänka sig. När jag bestämde mig för att komma till Sverige från Italien för 19 år sedan så skulle jag bo hos mina morföräldrar för att känna efter lite vad jag tyckte om det innan jag skulle fatta ett beslut.

Då bodde de i en fyra i Villastaden och då de hade var sitt sovrum (då mormor snarkade högt =) fick jag ha en säng i det stora vardagsrummet. Innan jag kom berättade mormor att han gick fram till sängen och låtsades att jag var där när han ställde frågan "Har Michela sovit gott inatt?" och det svaret han fick en månad senare av mig i högsta person var "ja, morfar, det har jag gjort".

Tårarna rinner när jag tänker på de månaderna jag bodde hos dem. Månader som kännetecknades av kärlek, prat, mysiga kvällar, promenader och historier från förr.

Morfar är född i Norrköping och fick självklart höra om hur han i motorcykel trotsade vädret för att komma till Borås med ändamålet att träffa min mormor.

Morfar var en otrolig stilig man, lång, smal och ståtlig. Han var alltid noga med håret, gick rak i ryggen och var lugn och sansad. Han var dock väldigt enveten och minns hur mamma och min morbror försökte övertala honom att ha på sig något på huvudet när han cyklade när det var som varmast då han vid det tillfälle var 90 år och förstod nog inte det själv...

Minns även när han frågade mig om vi skulle ta en promenad och vi var ute i över 2 timmar.

Morfar älskade sina promenader, att vara ute i naturen, njuta av att kroppen fick röra på sig.

Han var en aktiv man fram tills han inte längre kunde det och han hade alltid snälla ord att förmedla.

Vissa människor är bara harmoniska och lyckas med konsten att ge välbehag.

Morfar var min idol och han älskade sin lilla Anna fram tills hon gick bort före honom kroppsligt men själsmässigt dog de troligtvis samma dag.

Även om de idag bor i himlen så undrar jag om han inte tar ändå motorcykeln och kör runt bland alla moln bara för att få uppleva den känslan av att åka för att hälsa på henne...

Älskar er av hela mitt hjärta mormor och morfar och tackar för den tiden vi fick ihop när jag bodde hos er, en period som var nog en av de mysigaste i mitt liv.

Där bland gamla historier och gamla ting kände jag mig av någon anledning hemma.

Bilden här under är tagen den 26/4-1981 då morfar var med min pappa på en bilträff då min pappa var väldigt intresserad av bilar och då av gamla sådana som Topolino bilar =)

Bröllopskortet och beviset att alla körningar på motorcykel gav utdelning =)

Skall snart skriva om min lilla mormor ...