onceuponatimetherewasalittlegirl

När jag skrev min C-uppsats i italienska bestämde jag för att skriva om Francesco Alberoni, en mycket känd sociolog & filosof som har författat flera kända böcker där han beskriver många av människors relationer gentemot andra.

Kärleken, förälskelsen och vänskapen är några av dessa.

Om ni inte har läst något som denne man har skrivit är det värt att ägna hans ord en tanke och därför att läsa ngn av hans böcker.

Bilden av kärleken som den romantiska känslan som vi förknippar med ordet är mer drömmen om drömmen, drömmen om sagorna som vi läste när vi var små, sagorna som vi ofta blir besvikna att vi inte får uppleva in real life.

Det är kanske därför vi älskar alla de romantiska komedierna som vi kallar för feel-good movie då dessa får oss att le och att längta till det som vi precis åskådat på bioduken.

Rymligt? Orymligt?

Vad är egentligen svaret till detta? Skall vi förstå att kärleken inte är den romantiska filmen som vi precis sett och istället inse att kärlek kräver en del av oss och då även att en relation efter flera år kanske inte är lika spännande?

Kan man nöja sig med det? Är det kärlek?

Är det förälskelsen som är den känslan som vi egentligen kallar för kärlek?

Vi kanske är lite förvirrade av alla dessa begrepp och känslor men visst vill vi kanske ha det omöjliga?

Är just det omöjliga som vi singlar väntar på? Vi vill inte kompromissa och vill tro ...

För mig är dock kärlek till en partner den som får mig att vilja plocka fram det där extra och som får mig att känna de där berömda fjärilarna i magen, som får mig att bli lite röd om kinderna då han säger något jag längtat att få höra. En beröring, ögon som tittar på varandra, en konversation utan ord ... allt det och så mycket mer.

En längtan efter att somna och vakna tillsammans, att få tro tillsammans på att det  kan sluta som Disney förmedlar med en:

Att det börjar med en "once upon a time there was a little girl" har jag redan ristat in på kroppen,

det enda som är säkert ... =)

Kärleken är för mig de orden jag skrev i inlägget från 25/1.

Tittade i mitt gamla album om jag hittade kort från min första förälskelse/kärleken men nej, så mycket har försvunnit efter all "kaos" i mitt liv ...

men hittade några andra kort =)

Dessa kort är mellan 21-24 år gamla, dvs. "gamla" =)

Min vän Andrea som var en riktig italian playboy.

Han och min stora kärlek Alessandro var bästa vänner och har därför fått berättade en himla massa historier dessa killar har gjort sig skyldiga till.

Får dock erkänna att många av dem är verkligen roliga även om jag förstår att de flickor som var kära i dem inte alltid uppskattade deras "metoder" =)

Här är jag med ett tv-program och var den enda som fick åka till Rom alla 5 gångerna.

Fick tom. skriva autografer ... =)

Jag med min väninnans hund Umat, en underbar siberian husky.

Skall påpeka att jag hade två lösa axelvaddar på varje sida då det var "den tiden" =)

Och jag på min dåvarande häst Chantal