MIN RESPEKT TILL ...

Pratade med en väninna för en stund sedan som går igenom en hel del då hon är både sjuk, hon brottas dagligen med sin sjukdom samt i rollen som mor.
Vi pratade och vi avslutade med en "we are survivor" för visst kan vissa saker kännas obehagliga och smärta men man klarar det, man gör sitt bästa för att vända på något och att göra just sin bästa borde vara tillräckligt.
Hennes son får nu gå igenom en jobbig period och jobbiga perioder är det många som får ta sig igenom, alla på olika sätt och av olika anledningar.
J. som väntar på en operation som kanske kan hjälpa honom med de fysiska problemen samt få honom att ta itu med de psykiska, en annan J. som stänger in sig ibland i mörkret då ljuset skrämmer.
Vi har alla våra små spöken som påverkar oss, vissa har dock större och vissa mindre sådana på besök.
All respekt för människor som har gått igenom en kris men som tar sig ur den då min tro är att det är när man ramlar som man kan resa sig och uppskatta detta.
Helt plötsligt blir man nog mer tacksam för det som är, för de små stora tingen i livet som tidigare bara passerade förbi näthinnan utan att bli sedda.
Det finns många fighter i samhället som "slåss" för sig själva och andra.
Att ta itu med ett beroende oavsett vilket det nu kan vara är ett prov på styrka.
Kan inte ens tänka mig exempelvis hur svårt det kan vara med att befinna sig på ett behandlingshem för att bli ren från det som skadar hjärna och hjärta.
Tänk er 28 dagar utan teve och andra media. 28 dagar där du inte får möjligheten till att rymma från dig själv, att prata med någon annan än dig själv och din terapeut. Du tvingas till att tänka, känna och bearbeta.
Någon sa på ett flygplan mellan Amsterdam och Göteborg att för att bearbeta en upplevelse måste man känna den känslan som själva upplevelsen innebar, en känsla som hela ens kropp säkert vill slå ifrån då den innebär "pain" men den personen hade nog rätt.
Vi måste känna smärta för att kunna vända på det som ledde till den.
Mina hjältar är ikväll de som vänder på sin situation, mina hjältar är de som blir författarna till sitt eget liv, kaptenerna på livets båtresa, målarna bakom livets tavla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0