onceuponatimetherewasalittlegirl

Det är naturligtvis omöjligt att säga a priori hur man skulle reagera om man fick reda på att man endast har24 timmar kvar att leva.

Följer en lista med 30 olika rubriker att blogga om och därför detta val av ämne.

Svaret är att jag skulle utan tvekan sätta mig på en hästrygg med min dotter framför mig och bara njuta av vackra vyer, av samspelet, om att vara tillsammans med min lilla, att känna kraften av det som finns i naturen och där få kanske ett glimt av det där Varandet som jag ändå tror så starkt på.

We are so much more och tror man det kan man bemöta de sista 24 timmar som de sista men även som de sista innan en ny början.

Jag tror även att jag skulle sätta mig att skriva för det är där jag finner en tröst, en slags läkning från mycket och för en gång skull då det vore det sista så skulle jag skriva det som jag väljer att ej skriva i dagsläge, för det intressanta är inte alltid det som människor skriver & säger men det som människor uteblir att skriva eller uttala.

Jag skulle även berätta för nära & kära om mina känslor för dem, hur mycket var och en har betytt för mig.

Jag skulle nog även försöka ta reda på några människor som kanske lever knapert för att till dessa lämna några saker man ändå har och som kanske skulle kunna göra dessa glada. Allt från en inredningsdetalj till en aldrig använd klänning, små saker men som ändå kan göra att någon ler för stunden.

Sedan skulle jag nog göra det som står i början av min bok, de enda skrivna sidor som jag redan har men där jag dock är en gammal dam men den detaljen skulle då få en Michela i en annan ålder.

Jag skulle alltså sätta mig på en vit gungstol, ha Nicole på mina knän, Knut som ligger bredvid oss och så skulle jag ta fram gamla dagböcker och fotoalbum för att tillsammans titta, känna, berätta.

Jag hoppas att jag skulle försonas med alla de olika sidor som gör mig till mig, att jag skulle kunna i det stora hela känna att mitt liv har varit ett bra liv trots den berg och dalbana som frivilligt eller ofrivilligt har sett mig som aktör.

Dagböcker och kort som en påminnelse för det som har varit och en påminnelse över att de tillhör dåtiden och inte nuet för det är i nuet jag är och även om man har 24 timmar så skulle man i nuet må bra och kunna njuta av att vara där man är.

Hästrygg, natur, Nicole, kärlek från nära och kära, skrivna ord, dagböcker och kort;

i de orden finns mitt svar över rubriken:

Om det vore min sista dag ...