onceuponatimetherewasalittlegirl

Oavsett vad man säger så kräver livet en hel del logistik och livet som ensamstående mamma och som ensamstående matte kräver lite extra logistik speciellt om man numera har ett jobb som själv kräver sitt.

Jag tackar för den hjälpen som finns hos den andra delen av familjen för utan dem hade jag idag haft stora problem för att klara av min egen logistik som företagare och mamma.

Jag tackar för att Nicoles välbefinnande alltid är det viktigaste för oss och tackar för att man kan hjälpas åt och idag tackar jag ännu mer för att jag vet nu att den hjälpen får jag gärna fråga efter oavsett allt som har hänt.

Sådana här saker är ovärderliga och åter känner jag med de som har separerat och som har sådana infekterade relationer att de inte ens kan träffas för att "lämna av" barnen (vilket fult uttryck !!!)

De måste må fruktansvärt inombords då de ändå måste förstå att detta inte är bra för barnen.

Hur tänker man när man låter sina egna vuxen känslor/stolthet vara viktigare än ens barn välbefinnande?

Tänker vidare och så förstår jag att mina egna handlingar kan också ha påverkat min dotter och sanningen ligger nog i att vi ibland inte tänker alls om inte för sent ...

Tänker åter vidare och så förstår jag att huvudsaken är att lära sig något av de misstagen man gör och har gjort.

Det som har hänt kan man aldrig låta få ogjort men man kan ha målet att bli en bättre människa, en bättre förälder.

En tanke som slår mig är att det tillverkas en massa olika redskap för att vi skall vinna tid med resultatet att  mindre tid verkar vi ha idag i jämförelse med tidigare generationer. Var ligger felet?

Idag träffades Ann-Louise och jag vid 8.30 för att dela på 5 olika A4 sidor med "things to do".

Gillar listor då man kan faktiskt bocka av det som har gjorts, det blir så tydligt då istället för att slösa energi på att försöka komma ihåg något. Bättre att skriva ner allt så behöver man inte ödsla energi på det åtminstone!

Då AL och jag skall till Göteborg tidigt imorgon och då lillan har feber har jag nu skjutsat henne till sin andra del av familjen så slipper jag väcka henne tidigt. Hon kan nu sova där och bli väl ompysslad där hon känner sig hemma för kunde hon få vara hos mig ville hon vara där. När vi är sjuka så vill vi nog ha hemmets trygghet och myskänslan som finns i väggarna.

Åter tänker jag på de föräldrar som misstänker eller vet att deras barn inte har det bra hos den andre föräldern. Hur orkar man stå ut med den känslan? Brukar inte svära men fy f-n för det, hade mått så dåligt över något sådant.

Vissa föräldrar blir kanske svartsjuka över att barnet längtar till sitt andra hem ibland, jag blir glad för det är kvittot över det välmående hon har där och det är inget att vara svartsjuk över, det är enbart en känsla att skatta sig lycklig över, något jag verkligen gör.

Nu sitter jag här och har kokat lite kaffe för att kolla igenom mina listor och kanske få en av punkterna gjorda.

Logistiken är bra när man kan planera men de oförutsägbara sakerna som kan inträffa ibland som ett sjukt barn kräver att andras logistik kommer till ens hjälp ibland.