onceuponatimetherewasalittlegirl

Imorgon är det den dagen på året som många längtar som mest efter och den dagen på året som många bävar efter. Olika familjesituationer & förutsättningar är några av de anledningarna till att Julen kan innebära en sådan otrolig kontrast för oss.

Julafton har familjelyckan som krav men om den genuina lyckan inte finns hur äkta blir denna?

Tittade på nyheterna igår och i år önskar sig barnen i USA varma jackor och sängar istället för dataspel som de tidigare gjorde. Amerika upplever en kris och nu är det de grundläggande behoven som styr vad vi önskar oss av Tomten.

Jag är materialist som många andra. Jag har en benägenhet att vilja ge bort allt för mycket till min dotter så att till slut finns inte det leendet kvar över att öppna en Julklapp då hennes förväntningarna är alldeles för stora.

Jag vill se hennes leende över att få en nalle eller en docka. Jag vill inte att hon inte har hunnit öppna ena julklappen innan hon redan lägger sin fokus på nästa för att sedan på kvällen redan ha glömt bort vad hon fick.

I år begränsar jag mig kanske för att hon redan har det mesta men även för att jag inser att det mesta av hennes saker har jag tagit med mig till jobbet då hon knappast saknade dem.

Självklart finns det kanske ändå för många julklappar om man tänker på det barnet som skrev till Santa att han ville ha en warm jacket då han frös.

Vi måste någonstans utgå från oss själva. Vi kanske inte behöver ha dåligt samvete för att vi har och kan ge men jag tycker att vi skall ge inte bara till våra nära och kära men även till de som inte har.

Varför inte ta reda på om det finns någon äldre som inte får besök eller någon ungdom som behöver något speciellt? En familj som kanske inte har råd att ge det de vill ge när de ser alla andra i omgivningen springa runt i denna shopping hysterin.

Tänk på de föräldrar som faktiskt inte har råd och där barnen också önskar sig den där leksaken som de har tittat på i katalogen...

Minns en händelse som min syster berättade om. En vän till henne skriver för typ National Geographic och besöker byer utanför civilisationens ramar. En gång bjöd han till Bologna, Italien en man som var någon slags guru. Han var fattig och ägde inget. Min syster köpte någon leksak till honom som han kunde ta med sig till sin son.

Han sa dock till henne att hon kunde ge den till någon annan "Jag tackar för din tanke Melissa men jag leker själv med mitt barn, jag behöver ingen leksak för detta som skulle i förlägningen ta min plats".

Vi har mycket att lära oss ...

Tänk att ge bort till sitt barn en timma om dagen då man helhjärtat ägnar sig åt att leka på barnets villkor?

Då skulle nog min dotter le ...

... och jag skyndar mig nu att skriva ihop ett presentkort på detta.

Min finaste gåva till min dotter skall bli just en riktig genuin lekstund som sker dagligen.

Från mig till Dig