onceuponatimetherewasalittlegirl

Mycket som rör sig i mitt lilla huvud och försöker tänka att man skall inte låta negativa känslor komma åt en. Ibland är detta dock lättare sagt än gjort.

Man vill förklara något på ett konkret sätt utan att känslor skall styra samtalet och det går ibland inte...

Så fort man öppnar munnen så tolkas orden utifrån andra saker som inte är de sagda.

Som någon professionell sa är det bättre att låta någon utanför sköta "samtalet" så att man slipper som mottagare uppleva det som sägs som något annat än det som orden är avsedda till.

Vi tolkar och vi värderar, vi gillar och vi ogillar, det är helt naturligt.

Vi kan uppleva en förändring i en relation som innan var kantad av skratt och samtycke utan att någon av parterna vet anledningen till att så har blivit.

Vem ansvarar för detta? Måste någon överhuvudtaget vara ansvarig? Har den som uppmärksammat och ifrågasatt detta gjort något själv för att se till att en positiv förändring skulle ske?

Dagen började dock med att väcka lillan vid 715, ut med Knut, in i bilen, åka till mammas ytterdörr för att se till att den stod öppen, hämta Nicoles kompis Agnes, köpa oss varm choklad då vi frös och så upp till sjukhuset och då till sjukgymnasten för att hjälpa mamma med detta.

Vi har gått några ärenden, hämtat Charlie och kommit nu hem. Kyckling och potatis är det som köket bjuder på. Nicole & Agnes leker, Knut & Charlie leker och jag ringer och googlar.

CD skivan från "Så mycket bättre" går om och om igen ... =)